• Amano-räka

    Handelsnamn: Amano-räka, Japonica-räka, Yamato-räka, Yamato Numa-ebi (eng. Amano-shrimp, Japonica-shrimp, Yamato-shrimp, Yamato Numa-ebi, algae-shrimp, algae eating shrimp).
    Latinskt namn: Caridina multidentata (tidigare Caridina japonica).
    Storlek:
    4-6 cm (honorna större).
    Ursprung:
    Asien, flera populationer i olika länder t ex Japan, Taiwan.
    Temperatur: 15-27 °C
    pH: 6,5-8,5
    gH: 1-30

    Beskrivning: Halvtransparent kropp (vitgrå) med röda markeringar på sidorna. På äldre exemplar löper oftast en gräddfärgad linje över ryggen. På stjärtfenan finns en rätt markant teckning i blått/svart och gräddfärgat. En liknande art (ev. samma art, men lokal variant?) saknar dessa markeringar, vilket kan vara anledningen till att det fortfarande sker förväxlingar kring att de kan odlas i sötvatten. Den äkta Amanon kan inte odlas i sötvatten, enligt min mening. Jag håller dock dörren öppen för att enstaka larver har utvecklats i sötvatten, men ser det som extremt osannolikt med tanke på hur de lever under sin första månad. Se mer under ”fortplantning”.



    Amanon är en ovanligt duktig simmare. De har inga problem att simma mot strömmen även nära utblåset på pumpen. Vattenbyte gör dem ofta mycket aktiva, då brukar de röra sig mer än normalt. Detta kanske kan tillskrivas en instinkt från naturen, att förflytta sig när vattenvärdena ändras. Till skillnad från många andra räkor har Amano-räkan mycket starka ben och kan lätt klättra ur ett akvarium. Tättslutande täckglas rekommenderas.

    Den är även en duktig hoppare och kan ibland ”flyga” flera meter vid håvning (självupplevt). Att håva dem och låta dem ”ligga på vänt” medans man gör något annat resulterar nästan ofelbart att de kryper ur håven. Liksom andra räkor ska de transporteras med något att hålla fast sig i under transport (t ex en tuss javamossa, lite filtertrassel eller liknande).

    Amanon är tålig för att vara räka. De är också betydligt mer långlivade än många andra räkor. Både hos mig och andra har enstaka exemplar blivit över fem år gamla. Det är inte ovanligt att man tror att de har dött, men hittar alla exemplar man stoppade ned i akvariet vid en större rengöring. De är extremt bra städare, ffa alger men även död fisk försvinner snabbt. De favoriserar grönalger/trådalger. Med 10-15 st i ett hundraliters akvarium har man en bra städpatrull. I kombination med någon sugmal kan man många gånger få ett verkligt bra grepp om algerna i akvariet (om akvariet i övrigt sköts på ett bra sätt).

    Liksom många andra räkor kan de bli skygga när de går tillsammans med fisk i akvariet. Mindre fiskar är sällan något problem, men med lite större fisk (+5 cm) som sällskap drar de sig gärna tillbaks under någon trädrot eller annat gömsle. Jag brukar säga att om man köper 10 st så kommer man att se 3 st i akvariet (när de hålls med lite större fiskar). Självklart bör man inte kombinera dem med större fisk med stora munnar, då blir de oftast uppätna.

    Bakgrund: Amanoräkan har fått sitt populärnamn från Mr Takashi Amano, inspiratör och förnyare inom växtakvaristiken. Han gjorde denna räka känd och populär under 90-talet genom att använda den som en kompletterande algätare i sina växtakvarium. Att den är duktig på att äta alger har gett den andra populärnamn inom engelskan som algae-shrimp och algae-eating shrimp.

    Vattenförhållanden: Amanon är tålig och klarar av stora variationer i vattenförhållandena, pH från 6.5 till 8.5, mjukt och hårt vatten, 15°C till 27°C samt en mängd olika bottensubstrat. Vattenvärderna är angivna utifrån att de bevisligen har hållits under längre perioder i dessa värden. För optimal trivsel vid t ex odling rekommenderas lägre vattentemperatur (runt 20°C). De hanterar dock även högre vattentemperaturer utan problem. I temperaturer över 25°C lever de dock inte lika länge som vid lägre temperaturer. Det lägsta pH-värdet är angett ur aspekten att de ofta hålls i växtakvarier, där koldioxid används. Detta kan sänka pH till under sju, även om vattnet har ett KH på 2-3. Det rekommenderas inte att hålla dem i vatten med obefintlig hårdhet (de behöver kalcium till skalet).

    Fortplantning: Amanon hör av flera anledningar till de svårodlade räkorna. Att få dem att leka samt få rom är mycket enkelt, med 5-6 räkor i akvariet (nota bene: av båda könen!!) kommer någon i princip alltid att gå med rom. Svårigheterna ligger i att kunna dra upp larverna efter kläckning. I naturen spolas dessa ut i bräckvattensområden/havet. Där lever de pelagiskt (fritt svävande i vattnet) i ungefär en månad. Under den tiden genomgår de nio olika metamorfoser (”kroppsförändringar”). I den sista metamorfosen ombildas de till egentliga räkor. När de väl blivit räkor tar de sig tillbaks upp i sötvatten, och cirkeln är sluten. Det finns flera arter räkor med liknande livscykel. De brukar generellt kunna hänföras till de svårodlade räkorna, och känns igen på att de har ett stort antal verkligt små romkorn. Räkor med hela sin livscykel i sötvatten har oftast färre och större romkorn, ca 30-50 st är en bra kull. Hur stora kullar en Amano kan få finns det olika uppgifter om. Enligt några källor nämns ca 2000 romkorn som maximalt antal. Personligen anser jag att en normal kull ligger mellan 500 och 1000 romkorn.

    Hur man tar hand om och föder upp larverna är ett kapitel för sig, rekommenderar länkarna nedan för den som är intresserad.

    Matning: Amanon är väldigt lätt att mata och accepterar i princip vilket räk- eller fiskfoder som helst. De äter dessutom alger, död fisk, spenat, zucchini, ärtor, räkpellets och annat. Matning bör ske en gång om dagen och endast i den mängd som räkorna kan äta upp inom ett par timmar. Amanos har ett utmärkt luktsinne samt simmar bra, och vid matning ser man dem ofta plocka mat direkt från ytan.
    Det är varken bra att mata för mycket eller att ha mat liggandes för länge. Övermatning är en känd dödsorsak och kan dessutom orsaka problem med vattenkvaliten. Att inte mata på ett par dagar är ingen som helst fara för dem.

    Könsbestämning: Att könsbestämma Amano är väldigt enkelt. De röda markeringarna skiljer sig åt mellan könen. Hannarnas näst understa rad av röda markeringar består av prickar, honornas näst understa rad består av streck. Denna skillnad syns även på rätt unga räkor. Honorna är dessutom oftast större än hannarna, har sadel i nacken, bär ofta rom samt har en kurvig undersida på bakkroppen. Hannarna är oftast mindre och har en rak undersida på bakkroppen.

    Mer info:
    http://mikes-machine.mine.nu/breeding_yamato.htm
    http://caridina.japonica.online.fr/English/index.html
    http://maitrebull.free.fr/aqua/caridinajaponica.htm
    odling/amano-raekor-med-rom-t1392.html
    Kommentarer 3 Kommentarer
    1. Renees avatar
      Renee -
      JanOve!
      Fantastiska bilder!!! Imponerad!!!

      Du får gärna tala om lite hur du gör när du fotar!
    1. PatrikMalmos avatar
      PatrikMalmo -
      Sista länken i artbeskrivningen funkar inte längre, och jag verkar inte kunna ändra det längre?!? Postar ny länk här:

      http://www.redbee.se/showthread.php/...-räkor-med-rom.

      Hilsen,

      /P
    1. jajjes avatar
      jajje -
      Jag försöker fatta det här med att könsbestämma Amano,
      hanars näst understa rad ska vara pricker, och sträck på honorna, men enligt bilden med räka med rom så tycker jag allt ser ut som prickar, kanske bara som jag är för petig med skillnaden på sträck å prick i detta fallet