Shangalia

Äntligen har jag blivit päppel mammi *hurra hurra hurra*
Men med glädje kommer alla dessa nojjiga tankar som jag antar sig infinner sig när man är ny på planen, dom har juh som suttit stilla nu dom senaste timmarna, sitter mest som i klungor, vad hände?
Från att dom var små turbo bebar till apatiska bebbar?
Och självklart så tänker jag det värsta
"har dom gått och trillat av pinnen?"
"Orkar dom inte ta sig opp för att hämta luft?"
osv ....

Jag är nog en av dom dära personerna som tillhör kategorin "NOJJIG"
Och ofta tänker det värsta före det bästa,och som sagt speciellt när man inte har någon som helst kunskap.

Jag hoppas så innerligt att jag får följa deras uppväxt och deras utveckling,att få se när dom bryter sig ut som askungens bebbar,och åker snålskjuts på dom stora päpplena

Sömnen infinner sig snart,och jag hoppas på att jag får se lite mer liv och snurrande i måra

*Värme*