Handelsnamn:
Amano-räka, Japonica-räka, Yamato-räka, Yamato Numa-ebi (eng. Amano-shrimp, Japonica-shrimp, Yamato-shrimp, Yamato Numa-ebi, algae-shrimp, algae eating shrimp).

Latinskt namn:
Caridina multidentata (tidigare Caridina japonica).

Storlek:
4-6 cm (honorna större).

Ursprung:
Asien, flera populationer i olika länder t ex Japan, Taiwan.

Temperatur:
15-27 °C

pH:
6,5-8,5

gH:
1-30

Beskrivning:
Halvtransparent kropp (vitgrå) med röda markeringar på sidorna. På äldre exemplar löper oftast en gräddfärgad linje över ryggen. På stjärtfenan finns en rätt markant teckning i blått/svart och gräddfärgat. En liknande art (ev. samma art, men lokal variant?) saknar dessa markeringar, vilket kan vara anledningen till att det fortfarande sker förväxlingar kring att de kan odlas i sötvatten. Den äkta Amanon kan inte odlas i sötvatten, enligt min mening. Jag håller dock dörren öppen för att enstaka larver har utvecklats i sötvatten, men ser det som extremt osannolikt med tanke på hur de lever under sin första månad. Se mer under ”fortplantning”.

Amanon är en ovanligt duktig simmare. De har inga problem att simma mot strömmen även nära utblåset på pumpen. Vattenbyte gör dem ofta mycket aktiva, då brukar de röra sig mer än normalt. Detta kanske kan tillskrivas en instinkt från naturen, att förflytta sig när vattenvärdena ändras. Till skillnad från många andra räkor har Amano-räkan mycket starka ben och kan lätt klättra ur ett akvarium. Tättslutande täckglas rekommenderas.

Den är även en duktig hoppare och kan ibland ”flyga” flera meter vid håvning (självupplevt). Att håva dem och låta dem ”ligga på vänt” medans man gör något annat resulterar nästan ofelbart att de kryper ur håven. Liksom andra räkor ska de transporteras med något att hålla fast sig i under transport (t ex en tuss javamossa, lite filtertrassel eller liknande).

Amanon är tålig för att vara räka. De är också betydligt mer långlivade än många andra räkor. Både hos mig och andra har enstaka exemplar blivit över fem år gamla. Det är inte ovanligt att man tror att de har dött, men hittar alla exemplar man stoppade ned i akvariet vid en större rengöring. De är extremt bra städare, ffa alger men även död fisk försvinner snabbt. De favoriserar grönalger/trådalger. Med 10-15 st i ett hundraliters akvarium har man en bra städpatrull. I kombination med någon sugmal kan man många gånger få ett verkligt bra grepp om algerna i akvariet (om akvariet i övrigt sköts på ett bra sätt).

Liksom många andra räkor kan de bli skygga när de går tillsammans med fisk i akvariet. Mindre fiskar är sällan något problem, men med lite större fisk (+5 cm) som sällskap drar de sig gärna tillbaks under någon trädrot eller annat gömsle. Jag brukar säga att om man köper 10 st så kommer man att se 3 st i akvariet (när de hålls med lite större fiskar). Självklart bör man inte kombinera dem med större fisk med stora munnar, då blir de oftast uppätna.

Bakgrund:
Amanoräkan har fått sitt populärnamn från Mr Takashi Amano, inspiratör och förnyare inom växtakvaristiken. Han gjorde denna räka känd och populär under 90-talet genom att använda den som en kompletterande algätare i sina växtakvarium. Att den är duktig på att äta alger har gett den andra populärnamn inom engelskan som algae-shrimp och algae-eating shrimp.

Vattenförhållanden:
Amanon är tålig och klarar av stora variationer i vattenförhållandena, pH från 6.5 till 8.5, mjukt och hårt vatten, 15°C till 27°C samt en mängd olika bottensubstrat. Vattenvärderna är angivna utifrån att de bevisligen har hållits under längre perioder i dessa värden. För optimal trivsel vid t ex odling rekommenderas lägre vattentemperatur (runt 20°C). De hanterar dock även högre vattentemperaturer utan problem. I temperaturer över 25°C lever de dock inte lika länge som vid lägre temperaturer. Det lägsta pH-värdet är angett ur aspekten att de ofta hålls i växtakvarier, där koldioxid används. Detta kan sänka pH till under sju, även om vattnet har ett KH på 2-3. Det rekommenderas inte att hålla dem i vatten med obefintlig hårdhet (de behöver kalcium till skalet).

Fortplantning:
Amanon hör av flera anledningar till de svårodlade räkorna. Att få dem att leka samt få rom är mycket enkelt, med 5-6 räkor i akvariet (nota bene: av båda könen!!) kommer någon i princip alltid att gå med rom. Svårigheterna ligger i att kunna dra upp larverna efter kläckning. I naturen spolas dessa ut i bräckvattensområden/havet. Där lever de pelagiskt (fritt svävande i vattnet) i ungefär en månad. Under den tiden genomgår de nio olika metamorfoser (”kroppsförändringar”). I den sista metamorfosen ombildas de till egentliga räkor. När de väl blivit räkor tar de sig tillbaks upp i sötvatten, och cirkeln är sluten. Det finns flera arter räkor med liknande livscykel. De brukar generellt kunna hänföras till de svårodlade räkorna, och känns igen på att de har ett stort antal verkligt små romkorn. Räkor med hela sin livscykel i sötvatten har oftast färre och större romkorn, ca 30-50 st är en bra kull. Hur stora kullar en Amano kan få finns det olika uppgifter om. Enligt några källor nämns ca 2000 romkorn som maximalt antal. Personligen anser jag att en normal kull ligger mellan 500 och 1000 romkorn.

Hur man tar hand om och föder upp larverna är ett kapitel för sig, rekommenderar länkarna nedan för den som är intresserad.

Matning:
Amanon är väldigt lätt att mata och accepterar i princip vilket räk- eller fiskfoder som helst. De äter dessutom alger, död fisk, spenat, zucchini, ärtor, räkpellets och annat. Matning bör ske en gång om dagen och endast i den mängd som räkorna kan äta upp inom ett par timmar. Amanos har ett utmärkt luktsinne samt simmar bra, och vid matning ser man dem ofta plocka mat direkt från ytan.
Det är varken bra att mata för mycket eller att ha mat liggandes för länge. Övermatning är en känd dödsorsak och kan dessutom orsaka problem med vattenkvaliten. Att inte mata på ett par dagar är ingen som helst fara för dem.

Könsbestämning:
Att könsbestämma Amano är väldigt enkelt. De röda markeringarna skiljer sig åt mellan könen. Hannarnas näst understa rad av röda markeringar består av prickar, honornas näst understa rad består av streck. Denna skillnad syns även på rätt unga räkor. Honorna är dessutom oftast större än hannarna, har sadel i nacken, bär ofta rom samt har en kurvig undersida på bakkroppen. Hannarna är oftast mindre och har en rak undersida på bakkroppen.

Mer info:
http://mikes-machine.mine.nu/breeding_yamato.htm
http://caridina.japonica.online.fr/English/index.html
http://maitrebull.free.fr/aqua/caridinajaponica.htm
odling/amano-raekor-med-rom-t1392.html

Tusen tack för en mycket bra beskrivning,
Lägg gärna ett par bilder med som visar bägge könen.

Jag håller med, detta var fantastiskt bra skrivet !!!!

här kommer en bild på min amano-hane. Tyvärr var det ingen hona med på bilden men de är större och har oftast rom.

Bara att börja experimentera fram räklingar då! Svårt men roligt

Jo, har funderat på det. Men det verkar FÖR svårt, för mig i alla fall.

Äsh, vad kan hända? Att rommen dör, det gör den ju i vilket fall

haha, i och för sig... nu blir jag sugen på att testa Kanske man ska släpa upp ett kar från källaren och försöka. Måste läsa på lite först bara.

Har en bra besättning amano iallafall, 5 flickor och 1 pojke.

Nice Ja, läs läs läs läs så du är förberedd, finns en bra tråd om amanoodling här på redbee där PatrikMalmo har delgett sina kunskaper iaf

Du måste ju försöka och vad jag vet så är det inte rommen som dör utan larverna då dom måste ha saltvatten, jag har ett större gäng Amano än du, hela 12 st och flera hannar, dom ökade konstigt nog i antal i karet idag Har beställt 15 st till där jag köpte mina 7 för 29 kr st, jag lotsas som om jag tror att det är Spökräkor fast jag vet att det är Amano annars dom kanske vill ha mer !!!!
De jag köpte idag på Herkules zoo kostade 35 kr st och var mindre men dom växer snart till sej. Jag köpte salt också till ett 40L kar men jag tror nog jag nöjer mej med ett 20 L kar, då räcker saltet till 1 omgång till om det skulle behövas !

Här kommer bild på ett par i "mobilkvalite":
Dräktig hona till höger drygt 5cm, hane till vänster drygt 4cm.

Finfint!! Klockrena Amanos, man kan nästan se prickarna som skiljer könen åt (prickarna tydliga på hannen, strecken skymtas på honan)!! Den gräddfärgade linjen på ryggen ses på bägge, och teckningen på stjärtfenan syns hyfsat bra på hannen.

Hilsen,

/P

Liten uppdatering om odling och varianter av Amanon. Jag har en polare som gav sig på odling av Amano för någon månad sedan. Han ringde häromdagen och funderade kring när de skulle tillbaks till sötvatten. Av den beskrivning han gav av larverna så är det en annan variant än den jag odlade.

Mina larver var rödbruna, rätt kompakta och ca 5-6 mm långa innan sista metamorfosen. De levde då fortfarande pelagiskt, simmade lodrätt, ofta mot rutorna för att beta alger. Hans larver är ca 1,5 cm långa (!), med en svans (som mina saknade). De simmar fortfarande lodrätt, är genomskinliga och liknar mest en fullvuxen artemia - de har alltså inte genomgått sista metamorfosen till verklig räka.

Har inte sett hans larver med egna ögon, hoppas kunna besöka honom någorlunda snart och kanske få några bilder. I vilket fall, att larverna ser så olika ut verkar styrka hypotesen att det iaf handlar om flera varianter Amanos, kanske även olika arter?

Hilsen,

/P